Iakttagelser från Aleppo

Jag åker med C till Aleppo men vintern och regnet och all den tillhörande glädjen förföljer oss: det regnar hårt hela natten, och som tur är finns det nog med moln för att det ska regna också nästa morgon. Vi sicksackar oss fram på plaskblöta gator och aktar oss för bilstänk, tills vi bestämmer oss för att söka skydd i Aleppos stolthet, den täckta bazaaren.

Här i bazaaren säljs varken produkter eller livsstil, här bara säljs. Vad som helst som man råkat komma över, till vem som helst som kan tänkas ha några kronor över. När vi passerar skrothandlaren undrar han om vi inte vill köpa hans begagnade gamla verktyg, en annan gubbe vill sälja oss en vävd åsnesadel, medan en gammal gumma erbjuder fyra paprikor och en begagnad klocka. När C tackar nej till en sjal ser försäljaren fortfarande möjligheterna:

- Det är inte bara en sjal, förklarar han allvarligt och ler sitt allra mest vinnande leende mot C. Det är också en bordsduk.

Han ser möjligheter, men han ger inte upp verkligheten; han vet fortfarande att han säljer textilier. Han försöker inte sälja oss självförtroende, närhet till naturen, eller upplevelsen av frihet.