Howard Baskerville: in memoriam

Av allt som kommer från Orienten är det bara två saker som Amerika älskar: Jesus och oljan. Av allt som kommer från Amerika tycks det däremot bara vara dess regering som iranierna hatar, och något annat vore närmast omänskligt med tanke på nordamerikanernas långa missdådslista mot iranierna. Två dåd utmärker sig: dels CIA-kuppen 1953 (statskuppspremiär för CIA), då britterna och nordamerikanerna störtande den iranska demokratin och satte en diktator på tronen i utbyte mot olja, dels det irakiska anfallskriget mot Iran, då Pentagon ivrigt stöttade Saddaam Husayn. Inte värst, men nyast, är de ekonomiska sanktionerna, som Clinton drev igenom 1996.

Men till och med Amerika - och kanske framförallt Amerika - är mer än sin regering. Idag hittade jag ett porträtt av Howard Baskerville på konstitutionsmuseet här i Tabriz. Baskerville var nebraskier men kom till Tabriz som lärare och protestantisk missionär 1907, ungefär samtidigt som den iranske kungen tyckte att det här med demokrati och konstitution hade gått för långt och bestämde sig för att göra något åt saken. Backad av sina blekansiktade kolonialkamrater i Ryssland och England attackerade han och raserade därför parlamentet, och snart hade spillrorna av regeringen och dess påivrare retirerat från huvudstaden och satt instängda i ett belägrat Tabriz.

Baskerville tackade i det läget nej tack till västerländsk evakuering och stannade istället kvar med sina elever, som han nu inte bara utbildade utan också tränade och ledde i strid. Under ett misslyckat utbrytningsförsök sköts han till döds av kungliga kulor den 19 april 1909. Baskerville blev nästan tjugofyra år gammal. Han hyllas som hjälte och martyr i Iran. Han ligger begravd på den kristna kyrkogården i Tabriz.