Olika saker jag har märkt i Iran

1) I min guidebok till Syrien (2004) stämmer nästan allting. I min guidebok till Iran (2004, samma förlag) stämmer nästan ingenting. Iran verkar förändras väldigt snabbt jämfört med sina grannländer.

2) I Iran är den religiösa kvinnosynen institutionaliserad. Bussar och tunnelbana har olika sektioner för män och kvinnor (alltid den främre för männen), och alla kvinnor över sju måste täcka håret enligt lag, men även om många kvinnor verkligen täcker allt hår har jag märkt att den hårlagen omtolkas en hel del av kvinnorna. Som oftast ser man fem till tio centimeter av luggen, eller hårslingor som kommer ut i nacken, och i Tehran händer det till och med att slöjan hänger och dinglar på hästsvansens gummisnodd i nacken. Med andra ord: det pågår ett dagligt kvinnligt uppror som utspelar sig på symboliskt territorium, upproret riktar sig inte bara mot en symbol utan använder också själv symbolspråket för att göra sitt budskap: varje slöja som inte täcker håret symboliserar dels en slöja som faktiskt täcker håret, men också en vägran gentemot att täcka det.

3) Kvinnorna i Iran, där islamisk lag alltså är statligt påtvingad, verkar ändå mer självständiga än kvinnorna i Syrien, där religion och religiös lag är individens (och familjens) fria val. De iranska kvinnorna rör sig runt i samhället oeskorterade, de kör bil, kramar sina pojkvänner på gatan, och talar med mig - en främmande ickemuslimsk man - framför allas ögon, utan att någon runt omkring oss höjer på några ögonbryn. Jag har en tanke om det här som jag i och för sig aldrig kan kontrollera, men jag undrar om inte de iranska mullorna kände sig tvingade till sina kompromisslösa lagstiftartag just för att de iranska kvinnorna var på väg att bli lite för självständiga.

4) Ayatullah Khumayni har döpt hela Iran efter sig själv. Varenda stad tycks ha Khumaynigator och Khumayniboulevarder, och ibland även Khumaynitorg. Det finns till och med en stad döpt efter Khumayni, och i Tehran heter tunnelbanans centralstation Imam Khumayni, medan shiaislams viktigaste gestalter, Imam Ali och Imam Husayn, har skickats ut längsmed linjerna och tilldelats varsin ocentral småstation.