Till Gamla Stan

Två administrativa förändringar har inträffat i mitt liv. Den första är att jag har fått syriskt uppehållstillstånd. Därmed räknas jag inte längre som turist utan som boende i landet. Det kostar några tior att ansöka om uppehållstillstånd, och det tar en himla massa tid att få det, men alla som söker tycks få det så småningom, det handlar mest om stämplar och underskrifter som ska placeras lite här och där, och papper som ska skickas lite hit och dit. Andra vägen runt verkar det däremot omöjligt, syrier får inte ens komma till Sverige som turister över en helg. I och för sig kan de ju alltid ansöka, rent teoretiskt, men i slutänden förlorar teorin. Slaktaren på vår gata, som jag köper fisk av, har exempelvis fått avslag alla gånger han ansökt. Svenska ambassaden här hade nyligen ett tolkjobb ledigt; det gick ut på att meddela avslag.

Den andra förändringen i mitt liv är att jag har flyttat till det kristna kvarteret i Gamla Stan, in innanför de gamla romerska stadsmurarna. Jag hyr ett rum på hustaket hos en kristen syrisk-palestinsk familj. Huset är gammalt och slitet och svinkallt. Jag eldar med bensin dygnet runt i kaminen och klockan tre varje dag slutar vattnet att fungera, men det är fantastiskt att bo här: mitt kvarter har varit kontinuerligt bebyggt och bebott längre än någon plats i hela Europa, och jag kan se flera kilometer stad åt alla håll från mitt tak. När vinterregnet slår ned mot mig finns inga undanflykter, och jag kan koka mitt arabicakaffe på kaminen.

Två lögner krävdes för att flytta hit. Den första lögnen gick ut på att jag var kristen. Den var i och för sig inte absolut nödvändig, jag kunde också ha sagt att jag var muslim, eller så kunde jag ha hittat mig ur frågan på något sätt, men det hade varit obekvämt, och jag hade framstått som väldigt konstig. Antingen är man muslim eller så är man kristen eller i konstigaste fall så är man jude. Något annat är man helt enkelt inte. Jag sade en gång till en trevlig man att jag var buddist, men då slutade han plötsligt vara en trevlig man. "Du är alltså hedning, det är inte bra", förklarade han för mig med största möjliga allvar. Jag har också prövat, vid flera olika tillfällen, med att säga att jag inte tror på Gud, men det blir som oftast väldigt dålig stämning. Den andra lögnen jag tog till med var att jag är gift. Den var i och för sig inte heller absolut nödvändig, men i och för sig är den just så nödvändig om min flickvän ska kunna komma hit från Europa och hälsa på och bo med mig. Det vore alltför mycket att begära av en värdfamilj att de skulle göra sig medvetet medskyldiga till lömskaläge.

Här på en kristen kvadratkilometer koncentreras hela stadens alkoholkonsumtion och därmed de finare restaurangerna. Den uråldrige och tystlåtne armeniske bokhandlaren med pipa, mustasch och sossekept skyltar böcker om Israels brott mot de mänskliga rättigheterna tillsammans med Mein Kampf, och på internetkaféet har de Jesus som skärmsläckare. Idag gick jag förbi Sankt Georgs hårsalong. Skägg och hår bara växer, snart får jag lov att gå dit.