Revolten

Jag drömde att jag bodde i presidentpalatsets källare tillsammans med några arabiskastudenter som också de tyckte om att cykla.

Och vet ni vad: Haafidh al-Assad var fortfarande i livet och bodde där han också, en våning över oss, även om han inte längre höll i remmarna utan hade lämnat över till sin son Bashaar på grund av sin ålder.

Bashaar kände sig dock instängd och begränsad i sin presidentroll av pappan. En kväll hörde jag hur säkerhetsstyrkorna - med största möjliga buller - kom och hämtade Haafidh. Morgonen efter var presidentpalatset kaotiskt; tomma flaskor och fulla askkoppar stod på matrestbelamrade festbord, och i alla rum fyllesnarkade nytillkomna och nakna kärlekspar.

Senare hörde jag att Haafidh trots allt skulle slippa döden. Istället hade han kommit överens med sin son om att hålla sig undan utomlands och inte lägga sig i landets politik.